plan_s

Plan S och historietidskrifterna

I slutet av oktober 2019 publicerade brittiska Royal Historical Society (RHS) en nästan hundrasidig rapport med titeln Plan S and the History Journal Landscape. Syftet med rapporten är att ge ett vettigt kunskapsunderlag till beslutsfattare som undrar hur de ska förhålla sig till Plan S och hur Plan S ska sättas i verket.

Vad är Plan S? För er som inte engagerat er i Open Access, på svenska Öppen Tillgång, kräver detta ett förtydligande. Plan S är ett initiativ från den radikala internationella konfederationen av forskningsfinansiärer som förespråkar öppen tillgång till vetenskapliga publikationer och som kallas Coalition S. Koalitionen bildades hösten 2018, har 22 medlemmar och stöds av Europakommissionen. Svenska medlemmar är Formas, Forte och Vinnova. Plan S, som kom i version 2 i maj 2019, har 10 grundprinciper som de själva sammanfattar med:

“With effect from 2021, all scholarly publications on the results from research funded by public or private grants provided by national, regional and international research councils and funding bodies, must be published in Open Access Journals, on Open Access Platforms, or made immediately available through Open Access Repositories without embargo.” (https://www.coalition-s.org/about/)

Initiativet syftar alltså till att alla vetenskapliga artiklar, och i förlängningen även böcker och bokkapitel, ska vara öppet tillgängliga med omedelbar verkan (Open Access Gold). Grundprincip nr 4 innebär att de förbinder sig att täcka de författaravgifter som uppstår för de forskare de stöder. Författaravgifter används för att finansiera öppet tillgängliga tidskrifter. Grundprincip 8 innebär att de inte stöder eller accepterar s.k. hybridmodeller för vetenskaplig publicering annat än i ett övergångsskede, dvs tidskrifter som finansieras via prenumerationer och vars publikationer inte alls eller bara delvis är omedelbart öppet tillgängliga.

För Royal Historical Society liksom för humaniora och samhällsvetenskap i stort, finns många frågetecken i samband med Plan S. Coalition S har satt upp kriterier för vad som räknas som ”compliance”, regelefterlevnad, och forskare som inte 2021 efterlever regelverket kan inte räkna med att få forskningsfinansiering av någon av Coalition S medlemmar. För en svensk skulle det innebära att det blev omöjligt att publicera sig i exempelvis Scandia eller Dansk Historisk Tidsskrift.[1] De flesta vetenskapliga tidskrifter inom historiefältet är inte Open Access-tidskrifter.

För RHS och för brittiska historiker är Plan S särskilt viktigt eftersom UKRI (den brittiska motsvarigheten till Vetenskapsrådet) och Research England är medlemmar i Coalition S. Plan S kommer alltså att användas i den utvärderingsmodell, REF, som Research England använder för att utvärdera de brittiska universiteten. Vad RHS nu har gjort är helt enkelt att undersöka hur 107 tidskrifter på det historiska fältet som ges ut på/av 26 olika förlag/vetenskapliga samfund ser på möjligheterna att anpassa sin utgivning efter Plan S. Nära 60 % av dem säger att de inte planerar att tillåta omedelbar öppen tillgång till artiklar. Ett återkommande tema i deras svar är att en sådan praktik inte skulle vara ekonomiskt hållbar för tidskriften eller för den förening som publicerar den. De skulle helt sonika förlora sina inkomster, som behövs för att betala för tidskriftens utgifter.

Det ser alltså inte ut som om tidskrifterna på det historiska fältet kommer att anpassa sig till Plan S, helt enkelt för att det inte är möjligt för dem. Det kommer därmed att bli mycket svårt för brittiska historiker att publicera sig i kvalitetstidskrifter om Plan S verkligen ska tillämpas om mindre än ett år. Rapporten pekar också på andra allvarliga problem. Forskare inom humaniora och samhällsvetenskap har oftare än inom andra vetenskapsområden forskning som över huvud taget inte är finansierad, utan som pågår på fritiden. Särskilt gäller detta, menar rapporten, yngre forskare som försörjer sig på undervisning eller som helt saknar anställning. Det finns alltså ingen som kan betala de författaravgifter som är förknippade med omedelbar öppen tillgång. Plan S riskerar att förstärka den ojämlikhet som redan finns i systemet. Dessutom utgör vissa av tidskrifterna en fungerande arena för ett möte mellan historievetenskapen och allmänheten, som nu alltså är akut hotad.

Rapporten utgör i sin helhet brännande läsning för den som månar om den fria vetenskapens institutionella grunder. Tidskrävande och resurskrävande review-processer kan inte ersättas av twitter eller mentometerknappar. Mångårig redaktörserfarenhet och kunskap i hur man tillsammans med lektörer och författare mejslar fram en vetenskapligt och stilistiskt god text kan inte ersättas med ingenting. Att ge ut en tidskrift, även digitalt, kostar pengar för det är en kunskapskrävande och arbetskrävande process, även om publiceringen är digital. Praktiker, profil, nätverk, läsekrets, allt detta tar tid att bygga upp för en tidskrift. Risken är nu överhängande att den goda viljan leder till att denna vetenskapens infrastruktur eroderar. Vem ska publicera i de tidskrifter som inte längre är gångbara eller meriterande? Vart ska det vetenskapliga samtalet ta vägen? På dessa frågor finns ännu så länge inget svar.

 

[1] Efter ett påpekande från Gustaf Nelhans om att tidskrifter som är OA-kompatibla felaktigt påståtts inte vara det, har denna mening korrigerats.