stark-som-en-rav

Programkväll: Värna professionerna – skydda universiteten

Hotet mot professionerna har absolut med Macchiarini att göra, fastslog Professionsförbundets ordförande Ylva Hasselberg, vid den programkväll som inledde Östgötateaterns uppsättning ”Stark som en räv” den 29 november 2017. På temat ”Värna professionerna – skydda universiteten” medverkade också Anne Fritzell, fd chefsutredare vid Sulf (som faktagranskat pjäsen) och Göran Collste, professor i tillämpad etik. Debatten modererades av Marika Lagerkrantz, som regisserat ”Stark som en räv”.

Ylva Hasselberg underströk att professionalism i grunden handlar om kunskap – vilken ligger till grund för bedömningen av den enskilde patienten, rättsfallet, rekryteringen, etc. Professionsutövning är därmed problematiskt för den som vill utöva makt och/eller ser till kortsiktiga ekonomiska intressen. Den som är trogen sin professionella bedömning kräver nämligen att få utföra denna trots att den är tidskrävande och ur ett snävt ekonomiskt perspektiv kan framstå som ineffektiv. Att rekrytera forskare utifrån enkelt definierade måttstockar, som till exempel antal publicerade artiklar, antal publikationer i tidskrifter med hög ’impact factor’ är ett av vår tids stora hot mot det professionella omdömet, avslutade Ylva Hasselberg.

Ansvaret för det system som möjliggjorde rekryteringen av Macchiarini ligger i den ’Autonomireform’ som antags genom 2011 års Högskolelag, underströk Anne Fritzell. Genom den nya Högskolelagen, med dåvarande högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg som påskyndare, blev ekonomiska incitament styrande för undervisning såväl som forskning. Även Anne Frizell framhöll att för forskningens del innebar det att de professionella bedömningarna fick stryka på foten, till förmån för publicerings- och citeringsfokus och excellenssatsningar.

Den nya Högskolelagen uppmuntrar därtill till en ny professionsvidrig publiceringskultur, menade Göran Collste. Istället för att publicera på grundval av att ’öka kunskapen i samhället’ är den nya ledstjärnan att ’publicera för att få fler artiklar på sitt CV’. Det har också lett till en ’hov- och fjäskkultur’ i relation till forskare som publicerar i tidskrifter med hög ’impact factor, i utsikt att få bli medförfattare. I Macchiarinis publikationer är det, enligt Göran Collste, inte ovanligt med 14-16 medförfattare, av vilka alla, som det visat sig i efterhand, inte haft full insyn i och kontroll över de resultat som publicerades.

Slutligen, debattörerna ställde sig inte bara bakom pjäsens budskap, att Macchiarinifallet är resultatet av ett systemfel. De menade därtill att medvetenheten om de förfärande konsekvenser Macchiarinis patienter fick utstå inte är någon garanti för att liknande händelser inte kommer att upprepas. Fortfarande kan en universitetsledning med vittring på en framtida Nobelpriskandidat övertrumfa professionens granskning. Högskolelagens carte blanche för direktrektrytering står kvar.

Alexandra Waluszewski