hb

Kriget mot visheten

Av Henrik Bohlin

”Vet du inte, min son, med hur litet vishet världen styrs?”. Axel Oxenstiernas anmärkning från 1648 är minst lika aktuell i dag – det räcker att tänka på finanskrisen 2008, klimathotet eller krigen i Mellanöstern.

Skulle det kunna vara annorlunda? Skulle världen kunna styras med större vishet? I Practical Wisdom: The Right Way to Do the Right Thing (2010) hävdar psykologen Barry Schwartz och statsvetaren Kenneth Sharp att svaret är ja; samhället kan mycket väl ordnas så att beslut i yrkeslivet och vardagen kan fattas med större vishet, men det kräver stora förändringar inom skola, högre utbildning och arbetsliv.

Utgångspunkten för resonemanget är Aristoteles Nikomachiska etiken, där vishet, på grekiska fronesis, förstås som en form av praktisk kunskap, en förmåga att från fall till fall överväga olika handlingsalternativ och välja det bästa. Ett av Schwartz och Sharpes exempel är sjukhusvaktmästaren Luke. Efter att ha städat en patients rum konfronteras Luke av patientens far, som anklagar honom för att inte ha gjort sitt jobb ordentligt. Luke överväger snabbt situationen och bestämmer sig för att städa rummet en gång till, inte därför att han gjort fel första gången, utan därför att han kan se situationen ur faderns synvinkel och förstår att det egentligen är fadern det handlar om. Sonen låg i koma efter en grov misshandel, och fadern hade besökt honom varje dag i ett halvår utan att se några tecken på tillfrisknande. Utfallet mot Luke var ett uttryck för frustration och brist på kontroll. Lukes respons var ett erkännande av faderns fruktansvärda situation.

Praktisk klokhet kräver enligt Schwartz och Sharpe förmåga att ”böja” regler, att utifrån det konkreta sammanhanget tolka reglerna, väga olika regler mot varandra och ibland till och med att bryta mot dem. I Lukes arbetsbeskrivning stod mycket om att skura golv och bädda sängar men inget alls om att hjälpa patienter eller anhöriga. Att städa rummet en gång till var därför strängt taget ett regelbrott. Det avgörande är att ”böjandet” görs utifrån en förståelse av det övergripande målet – med Aristoteles term telos – för den verksamhet man ägnar sig åt. Enkelt uttryckt handlar det om att stanna upp och fråga ”Vad är det egentligen vi sysslar med och vad syftar det till?”. I vården kan målet vara att bidra till hälsa och tillfrisknande, i skolan att vägleda elevernas kunskapsresa och sociala utveckling.

Praktisk klokhet kan inte reduceras till generella principer. Varje enskild situation måste bedömas i sitt särskilda sammanhang. Liksom en hantverkares yrkeskunnande måste klokheten förvärvas som en del av den verksamhet där den utövas. Novisen lär sig bäst av en mentor som praktiskt visar hur man kan göra, delar med sig av berättelser ur sin egen erfarenhet, förklarar grundläggande principer och fungerar som skyddsnät och stödsystem, på samma sätt som när en hantverkslärling lär sig av sin mästare.

Om världen ska styras med mer vishet gäller det alltså att organisera arbetslivet så att det personliga omdömet och förmågan till kloka beslut kan utvecklas i ett livslångt lärande. Medarbetarna måste få förtroendet att självständigt överväga olika handlingsalternativ utifrån en förståelse av å ena sidan det konkreta sammanhanget, å den andra de övergripande målen för verksamheten, exempelvis skolan, vården eller rättsväsendet.

Med New Public Management har utvecklingen gått i motsatt riktning. Schwartz och Sharpe talar om ett ”krig mot visheten”, där det goda personliga omdömet ersätts av detaljerade arbetsinstruktioner, kvalitetsmätningar och ekonomiska belöningar och bestraffningar till medarbetarna. Medarbetare förlorar förtroendet att självständigt tolka de övergripande målen för verksamheten, personligt omdöme ersätts av detaljerade anvisningar och den flexibilitet som krävs för att utveckla och utöva praktisk vishet försvinner. I stället för vishet styr rädslan för att göra ”fel” och jakten på produktionspoäng enligt det senaste mätsystemet.

Det är dags att vända utvecklingen. Schwartz och Sharpe ger i sin läsvärda bok många exempel på hur detta kan göras inom både utbildning och arbetsliv.


Henrik Bohlin, henrik.bohlin@sh.se, är docent i filosofi och lektor i idéhistoria på Södertörns högskola

Se även:

Henrik Bohlin, ”Att göra rätt även när ingen ser på – vishetens fem fundament”, Svenska Dagbladet Under strecket, 4 februari 2017, https://www.svd.se/att-gora-ratt-aven-nar-ingen-ser-pa–vishetens-fem-fundament/om/bildningsdebatten

Barry Schwartz, TED talk om praktisk klokhet (21 min), https://www.ted.com/talks/barry_schwartz_on_our_loss_of_wisdom?language=sv

Schwartz, Barry & Sharpe, Kenneth, Practical wisdom: the right way to do the right thing, Riverhead Books, New York, 2010.