dn_debatt

Sextiosex komma sju miljarder

På DN Debatt den 18 september föreslår Näringslivets Forskningsberedning ett antal åtgärder för ökad linjestyrning i högskolan, nämligen att:

  1. Studenternas och de universitetsanställdas reella beslutandemakt över rektorstillsättningarna måste strypas.
  2. Transparensen vid chefstillsättningar måste minska.
  3. Möjligheterna att avsätta svaga rektorer måste öka.

Man kan summera deras förslag i satsen ”Rektor måste bli mer av en vd och styrelsen måste fungera mer som en bolagsstyrelse”. Detta innebär att styrelsen får utse rektor i en process som i princip endast styrelsens ordförande har full insyn över. Det ska också vara lätt att avskeda rektor om rektor är ”svag”, d v s visar sig oförmögen att genomdriva vad styrelsen med ordföranden i spetsen vill ska genomdrivas. Så ska ett universitet styras.

I vems intresse är det nu att det blir på detta vis? Är det i samhällets intresse, i universitetets intresse, i vetenskapens intresse?

Intresset ljuger aldrig sägs det. Vi tror att det är i Svenskt Näringslivs intresse att det blir på detta vis. En av artikelns undertecknare, Maria Strømme, är ledamot av Uppsala universitets konsistorium (styrelse). Ordföranden i samma styrelse heter Carola Lemne och är vd för Svenskt Näringsliv. Upprepade gånger har det påpekats att det finns en intressekonflikt mellan att vara styrelseordförande för Uppsala universitet och att vara vd för Svenskt Näringsliv. Detta vill Lemne inte vidgå. Nu kommer här en rapport med Näringslivets Forskningsberedning som avsändare där slutsatsen är att det vore bra om Carola Lemne fick mera makt över tillsättandet och avskedandet av Uppsala universitets rektor. Är detta en slump? Är detta endast ett utslag av något slags objektivt grundat förnuft? Vi tror inte det.

Det som verkligen står på spel, det är de 66,7 miljarder som nämns i artikeln och som utgör statens medel till lärosätena. Dessa vill nu Svenskt Näringsliv kunna utnyttja för sina egna intressen. Det räcker inte med att ha fått del av de skattemedel som går till vården, till äldrevården och till skolan. Nu ska man på allvar, genom att sätta stopp för det förstockade kollegiala styret, också börja tappa av de medel som går till högskolan.

Det står inte i samhällets intresse att detta blir verklighet. Och vi vill påpeka att behållandet av det kollegiala valet av rektor är en garanti för att inte samverkan mellan universitet och företag ska urarta till en ren skattesubventionering av företagens forskningsavdelningar. Samhället – inklusive företagen – är bäst betjänt av den fria kreativitet som bara kan utvecklas till fullo inom en kollegialt ledd vetenskaplig miljö. Vi vill alltså starkt förorda att rektorsvalet även i fortsättningen ska göras av kollegiet, att det ska ske öppet och i konkurrens mellan olika kandidater.

Styrelsen för Professionsförbundet