aula

”Obehöriga” lärare i högskolan?

Den 21 april 2015 släppte Sveriges förenade Studentkårer, SFS, en rapport om högskolepedagogikens läge vid svenska lärosäten, skriven av Tove Ahlsten och Simon Berg. I rapporten med namnet ”Agenda pedagogik: Hur skapar vi förutsättningar för god undervisning?” redogörs för en enkätundersökning om lärosätenas arbete med högskolepedagogik riktad till ”personer som arbetar med strategiska högskolepedagogiska frågor” vid lärosätena. Rapporten ger en bild av att lärosätenas arbete med dessa frågor är inkonsekvent och att det saknas nationella riktlinjer för pedagogisk meritering.

Utifrån rapporten ställer SFS tre krav. 1. Stopp för obehöriga lärare i högskolan, 2. Alla bra lärare ska belönas och 3. Se till att pedagogiken utvecklas.

Krav 2 och 3 är relativt klara och även enkla att ta ställning till, men det första kravet är problematiskt på flera nivåer och egentligen formulerat på ett oacceptabelt sätt. Kravet på att stoppa alla ”obehöriga” lärare bygger nämligen på SFS egenhändiga definition av vem som är obehörig, en definition som kommer först senare i rapporten: ”Vid 60 procent av alla lärosäten ställs inte krav på att all undervisande personal ska ha en högskolepedagogisk utbildning. Det betyder att många av landets studenter riskerar att undervisas av obehöriga lärare.” (s. 3). Här sätts likhetstecken mellan den pedagogiska fortbildning som SFS anser att en högskollärare ska ha och en beteckning av en lärare som inte har det som ”obehörig”.

Nu finns det inga obehöriga lärare i högskolan, vilket konstateras av SULFs förbundsordförande Mats Ericson. I högskoleförordningen anges visad skicklighet, doktorsexamen eller motsvarande och ”annan yrkesskicklighet som är av betydelse” som behörighetsgrundande för att undervisa. Men om det inte finns några obehöriga lärare att stoppa, vad håller då SFS på med?

En välvillig tolkning vore att SFS har försökt sig på en kort, pregnant och slagkraftig formulering för att nå genomslag i mediebruset. Det kan man göra, men grundkravet på ett uttalande måste ju fortfarande vara att det man påstår överensstämmer med sanningen, att man beskriver den situation man vill förändra på ett korrekt sätt. Har SFS representanter alltså ett problem när det gäller att formulera sig korrekt? Så är det säkert inte, då dokumentet rimligtvis lästs och formuleringarna diskuterats internt inom SFS innan rapporten släppts. Dessutom vore det ett slag under bältet att hävda att SFS representanter inte kan uttrycka sig i skrift och det är inte hederligt att underställa en grupp människor den typen av oförmåga utan ett ordentligt empiriskt underlag.

Men sanningen återstår och den är att SFS lägger en verklighetsbeskrivning som både är felaktig och intellektuellt ohederlig till grund för sitt krav. Den ”obehöriga läraren” finns dock inte i verkligheten. Det handlar istället om en egenhändigt definierad halmgubbe som SFS kan kritisera och kombinera med krav på att personen ifråga stoppas. Någonting som SFS ordförande Rebecka Stenkvist och vice ordförande Johan Alvfors även gör på SFS blogg. Här finns en tydlig intention att sprida en bild av universitet och högskolor som befolkade av ”obehöriga” vilket är en ”risk” för studenterna.

Vad studentkårernas samarbetsorganisation ägnar sig åt i denna rapport och sammanhängande blogginlägg är inget mindre än ett försök att delegitimera den akademiska professionen genom att antyda att en stor del av dess medlemmar inte är formellt kvalificerade att utföra det arbete de gör. Idén bakom denna delegitimering verkar vara att misstänkliggöra undervisande lärare vid universitet och högskolor i syfte att frånta professionen rätten att avgöra de formella kvalifikationer som ska krävas för att undervisa vid Sveriges lärosäten. Om syftet med rapporten var att starta en diskussion kring pedagogisk utbildning eller formell behörighet har den helt klart skjutit över målet, bara genom att välja ett delegitimerande angreppssätt och genom att basunera ut ett krav som grundas i en felaktig verklighetsbeskrivning.

Det vore viktigt att de organisationer som representerar lärare vid universitet och högskolor reagerar mot denna typ av intellektuell ohederlighet som på felaktiga grunder vill ge sken av att det finns ”obehöriga” lärare inom den högre utbildningen. Uttalandet att svenska studenter ”riskerar att undervisas av obehöriga lärare” kan lärarprofessionen inte låta stå oemotsagt.

Andreas Åkerlund
Uppsala universitet

Twitter0Facebook0Email